I december 2020 presenterade Stora Enso Skoghalls bruk planer på utökad produktion vid bruket. De senaste tre åren har tillverkningen legat runt 780 000 ton kartong per år och avsikten är att öka till 1 000 000 ton per år.
Naturskyddsföreningen Värmland har uppmärksammat att virkesförbrukningen vid den tänkta produktionshöjningen kommer att öka med hela 125 %. För den som rör sig i de värmländska skogarna är detta inga goda nyheter. Stora Ensos skogsbruk sker huvudsakligen genom så kallat trakthyggesbruk, det vill säga kalhyggen. Det är en brukningsmetod som huvudsakligen tar hänsyn till industrins ekonomi snarare än till långsiktig hållbarhet, biologisk mångfald och upplevelsevärden. För att göra omfattningen av de avverkningar, som krävs för att producera 1 000 000 ton kartong begriplig, har vi gjort ett räkneexempel, där vi antar att avkastningen i skogen är 300 fastkubikmeter/hektar. Kalhyggena kommer då att omfatta en yta större än Karlstads kommuns landyta varje tioårsperiod.
Vi menar att en så kraftig ökning av avverkningarna kräver en annan typ av skogsförvaltning än den Stora Enso bedriver. Mer hänsyn måste tas till skogens ekosystem genom exempelvis övergång till hyggesfritt skogsbruk, minskad storlek på hyggen där trakthygge tillämpas och utvidgade skogspartier mellan hyggen. Ökad inventering och avsättning av skyddsvärda skogsområden och utökade skyddszoner kring vattendrag är andra åtgärder som är nödvändiga.
I det samråd som skett om utbyggnadsplanerna vid Skoghalls bruk har Naturskyddsföreningen Värmland fört fram att den kraftigt ökade virkesförbrukningen kräver större miljöhänsyn och att åtgärder för att främja ett hållbart skogsbruk ska framgå i ansökan om tillstånd för utökad produktion vid bruket.
Våra synpunkter:
Naturskyddsföreningen Värmlands synpunkter på samrådsunderlag_projekt Castor
Samrådsunderlaget:
Kommentera