Bojorten passerar Aspholmen på väg in i farleden mot Kristinehaman i norra Vänerskärgården.

Uppföljningen visar att igenväxningen av Vänerns stränder accelererar och att den nya tappningsstrategin förvärrar problemet. Det menar företrädare för tre lokala Naturskyddsföreningar som alla har anknytning till Vänern : Anna-Lena Larsson Naturskyddsföreningen i Värmland,  Ulla Kjellander Naturskyddsförening i Skaraborg och Bengt Brunsell Naturskyddsföreningen i Kristinehamn.
Nyligen genomfördes Vänerveckan för fjärde året i rad med aktiviteter runt hela sjön. 
Syftet med Vänerveckan är ”att skapa stolthet kring Vänern och att väcka intresse och kunskap om Vänerns hållbara utveckling”. Flera intressanta och trevliga programpunkter har arrangerats men endast ett fåtal som väcker intresse och engagemang för att värna om sjöns naturvärden.
Vänerns havsliknande skärgårdsmiljöer, kala fågelskär, öppna sandstränder och badklippor är en unik sötvattensmiljö och en förutsättning för sjöns rika djurliv och attraktiva rekreationsmiljöer – men nu växer Vänerns stränder igen.
En långsam igenväxning av skär och stränder har pågått ända sedan Vänern reglerades 1937. Igenväxningen går nu allt snabbare. 
I Vänerns vattenvårdsförbunds vattenvårdsplan som antogs 2006 framhålls: 
”Vänerns växter och djur är anpassade under tusentals år till ett mer varierande vattenstånd än det som finns i dag. Vattenståndsvariationerna gör att kala skär och stränder hålls öppna liksom de gynnar flera sällsynta växter och djur på strandängar och vid strandkanten.” 
”Vänerns vattennivå behöver variera och gärna mer inom gällande vattendom eftersom vatten och is kan hjälpa till att hålla stränderna öppna.”
Samma år presenterades klimat- och sårbarhetsutredningens delbetänkande ”Översvämningshot. Risker och åtgärder för Mälaren, Hjälmaren och Vänern”. Utredningen föreslog åtgärder för att minska översvämningsriskerna vid Vänern – men som också skulle sänka Vänerns yta och minska vattenståndvariationerna.
År 2008 träffar länsstyrelsen i Västra Götaland, på regeringens uppdrag, en uppgörelse med Vattenfall om en ”tillfälligt förändrad regleringsstrategi” enligt Sårbarhetsutredningens förslag. Förändringen beslutas utan en miljökonsekvensbedömning, dock anslogs medel för att följa upp konsekvenserna för naturmiljön.
att igenväxningen av Vänerns stränder accelererar och att den nya tappningsstrategin förvärrar problemet. På uppdrag av länsstyrelsen i Värmland har ett konsultföretag utrett problematiken och med utredningsstöd från SMHI föreslagit en tappningsstrategi där översvämningsrisken fortsatt (men i mindre grad) reduceras med mindre påverkan på naturmiljön.
Vattenfall har förkastat förslaget till naturanpassad reglering. År 2015 ställer Länsstyrelserna i Västra Götaland och Värmland ett antal frågor till regeringen genom skrivelsen ”Vänerproblematiken – höga naturvärden, stora samhällsrisker”.

De för naturmiljön viktigaste frågorna är:
• Hur ser regeringen på länsstyrelsernas förslag att ompröva vattendomen för Vänerns reglering? Hur ser regeringen på sin roll i en sådan process? Kan staten genom sin ägarroll tillse att Vattenfall AB initierar omprövningen, något som skulle påskynda processen samt minska belastningen på statliga myndigheter?

• Hur ser regeringen på att staten genom sin ägarroll agerar gentemot Vattenfall AB för att låta naturmiljöintresset få en större roll i tappningen?

• Hur ser regeringen på ansvarsfördelningen mellan den lokala, regionala och nationella nivån? Avser regeringen direkt eller genom sina centrala myndigheter eventuellt ta ett samlat nationellt ansvar?
Vänern är Europas tredje största sjö, med tusentals öar och skär som till övervägande del utgör skyddade områden, bland annat nationalparken Djurö samt en lång rad naturreservat och Natura 2000-områden. Naturskyddsföreningen kräver därför ett nationellt ansvar för Vänern.
Anna-Lena Larsson
Naturskyddsföreningen i Värmland
Ulla Kjellander
Skaraborgs Naturskyddsförening
Bengt Brunsell
Naturskyddsföreningen i Kristinehamn