Debatt: LRF vs Sebastian Kirppu

Sebastian Kirppu debatterar på Facebook med LRF Västra Sverige

Fler än 115 kommentarer har gjorts på sidan, några finns inte med, dock Kirppus alla med LRF.

LRF:s inlägg:
En skogsägare i Värmland får avverkningsförbud i sin skog eftersom länsstyrelsen hittat bombmurklor på skogsskiftet. Skogen tappar allt ekonomiskt värde och skogsägaren får ingen ersättning.

Fallet med bombmurklan i Ölme har fått extra uppmärksamhet, eftersom länsstyrelsen i yttrandet till domstolen skrev att markägaren bör redovisa varför han ska avverka och vad han ska göra med inkomsten från avverkningen:

”Frågan uppstår också hur skriande detta ekonomiska behov är och om han kan täcka behovet på något annat lämpligt sätt. Kan han avverka skog inom något annat område? Kan han sälja en del av sin fastighet? Har han andra tillgångar han kan sälja för att täcka sitt behov? Är det möjligt för honom att ta ett lån i stället för att avverka skogen?”

Länsstyrelsen går därmed långt utanför gränsen för opartisk myndighetsutövning.

Intrången i äganderätten över hela landet inte bara skadar enskilda skogsföretagare utan riskerar att få en negativ påverkan på ekonomi och natur i hela landet. När det blir en företagsekonomisk risk att vårda skogens vackraste platser är vi illa ute!

Kommentar från en Christian Ankarstrand:
Var är politiken. Enskilda tjänstemäns egna agenda styr Sverige upa.

Kommentar från Leif Svensson:
Ja rena diktaturen

Kirppus kommentar:
Knappast – Sverige har demokratiskt beslutade miljömål som ska genomföras. Vi har EU-regler och lagar som måste följas så det är knappast en enskild tjänstemans egna agenda som styr. Men det vore ju bra om markägarna och naturvården kunde göra gemensam sak och driva på att mer av skattemedel borde gå till att ersätta skogsägare som har så biologiskt värdefull skog på sina ägor att det utgör ett allmänintresse och bör skyddas som naturreservat, biotopskydd eller liknande. Man borde även göra ett gemensamt utspel att skogsnäringen bör betala en naturvårdsavgift på varje avverkad kubik eller dylikt som även den avgiften kan gå tillbaka till markägarna i form av ersättning.

LRF:
Sebastian, vari hittar du det rimliga i en naturvårdsuppgift. Det enda en sådan skulle innebära är ju att markägarna skulle behöva ersätta sig själva (kollektivt) när samhället genom att ändra spelreglerna snor stora delar av enskilda skogsägares sparade kapital!? Det är alldeles självklart, och i linje med grundlagen, att det är staten, inte gruppen skogsägare, som ska betala för skyddet av skog.

Kirppu svar:

En naturvårdsavgift skulle fungera på nåt liknande sätt som de avgifter som jägarna betalar in för att sedan gå tillbaka till jägarna.
Om du tittar tillbaka historiskt så är det ju så att det var under 1800-talet som staten delade ut mark till människor på landsbygden. De fick marken gratis och inte kan man väl säga att staten snor något. En naturvårdsavgift betyder ju att man kollektivt tar sitt ansvar att inte förstöra naturen för kommande generationer och samtidigt med alla andra skattebetalare som inte äger skog ser till att demokratiskt beslutade miljömål och internationella miljöåtaganden kan gå i lås. LRF säger ju sig stå bakom dessa mål och då borde ni väl vara intresserade av att kunna lösa dem på allra bästa sätt.

En annan sak är ju att en naturvårdsavgift drabbar ju inte markägaren. Jag tänker mig att det är skogsindustrin som använder sig av virket som är med och betalar denna avgift i första hand.

LRF svarar:
Men Sebastian, är det ändå inte under din debattvärdighet, att hålla på och berätta för oss vad LRF tycker? Det vill vi göra själva. Vad gäller ägandet till skogen har samhället krävt fullt ansvar av markägarna. Nu vill du backa hundratals år för att försöka motivera att det är okej att ta lite lätt på markägarnas rättigheter? Med en sådan syn på vår (demokratiskt) grundlagsskyddade äganderätt får vi nog svårt att enas. Det som kan sägas om LRFs uppfattning är att LRF inte tycker att man kan agera i strid med grundlagen för att nå syften i miljöbalken!

Kirppu svarar:
Jag är inte under någon debattvärdighet eftersom LRF har ställt sig bakom demokratiskt beslutade miljömål. Kruxet är bara att LRF verkar inte vilja ta till sig av biologisk kunskap gällande miljömålen för t ex skogens mångfald. LRF försöker istället hävda att det är tack vare skogsbrukande skogsägare som det finns biologisk mångfald i skogen vilket inte rimmar med den verklighet som råder. Jag hade gärna sett att LRF sätter sig in i biologisk kunskap och därmed kan ha faktaunderlag för sina påståenden gällande skogens mångfald.

Fullt ansvar är det tänkt att markägare som miljöcertiferat sitt skogsbruk ska ha och kan då även ta ut ett högre pris på sitt virke. De markägare som inte har certifierat sitt skogsbruk behöver inte ta större ansvar än skogsvårdslagens krav vilka är ynkligt små. Men trots miljöcertifieringen så fortsätter många markägare, med hjälp av så kallade miljöcertifierade skogsbolag, att hugga skyddsvärda och biologiskt rika skogar fast certifieringssystemet ska garantera att sådant inte ska ske? Hur kan LRF kalla det för ansvarsfullt? Menar LRF att markägande bara är rättigheter eller finns det även skyldigheter?

Den demokratiskt grundlagsskyddade äganderätten ser ju faktiskt till att markägaren får betalt för att skogen bevaras i form av naturreservat, biotopskydd eller nationalpark. Problemet ur mitt sätt att se det är att det tar för lång tid för staten att lösa dessa intrångsersättningar vilket fullt förståeligt retar upp skogsägare men det beror mycket på att anslagen för skydd av natur är för liten och att alla inte kan få betalt samtidigt

Iris Arnesson kommenterar:
Sebastian Kirppu var har du fått 1800-talet ifrån? Det får du nog kolla upp bättre.

Kirppu svarar Iris:
Iris Arnesson, http://www.nordvarmland.com/istid/page.php?id=439

Iris svarar igen:
Sebastian Kirppu Våra gamla papper innehåller arv från 1800-talets mitt, märk väl Arv från deras föräldrar som då måste vara mycket äldre.

Svante Karlsson kommenterar:
Sebastian Kirppu Det generella är inte att staten delat ut mark till människor på landsbygden. Att påstå det leder fel. Vissa undantag finns förstås och då särskilt i samband med den så kallade avvittringen (som, värt att notera, med avseende på areal i huvudsak tillföll allmänningar).

Johan Bergström kommenterar:
Sebastian Kirppu, du menar att om staten givit något i gåva för några hundra år sedan så kan de ta tillbaks det nu ?

Kirppu svarar Johan:
Johan Bergström, jag säger att den där äganderätten som från LRF så gärna hävdas vara urgammal faktiskt inte är särskilt gammal. Jag menar också att det finns skyldigheter med markägande precis som det finns skyldigheter med djurägande, bilägande eller husägande. Det finns även demokratiskt beslutade miljömål och internationella åtaganden som vi ska leva upp till och som accepterats av alla parter i samhället. Det finns certifieringsregler som både markägare (om de är certifierade) och skogsbolagen (om de är certifierade) ska leva upp till. Men ofta när man läser LRF:s inlägg och debattartiklar verkar dessa alla skyldigheter vara som bortblåsta. Det handlar bara om äganderätten och överdådiga ord om att skogsägare är naturvårdare och klimathjältar samt att smutskasta naturvården, miljömål och biologer som om vi vore okunniga och vill stoppa skogsbruk. Det finns ingen naturvårdare som vill stoppa skogsbruk men det finns regler som måste följas även för skogsägare och skogsbolag.
Idag finns alltid möjligheten för markägare att få betalt för sin skog som inte får brukas, särskilt om man inte är certifierad. Är man certifierad har man avtalat om att inte avverka skogar av nyckelbiotopskvalitet. Nyckelbiotopskvalitet bygger på bedömningen av skogens ålder, historik, strukturer och framför allt av den biologiska mångfalden i den. Inte vilken skog som helst har just biologisk mångfald.
Så återigen, om vi ska nå miljömålen och stå upp för biologisk mångfald och fungerande ekosystem i framtiden vore det väl bättre att skogsbruk och naturvård pratade med varann och tog till vara på varandras kunskaper. Skogsbruket vet hur maskinerna fungerar medan biologerna vet hur skogsekosystemet och dess biologiska mångfald fungerar.

Johanna Olausson från i Klarälvdalen kommenterar:
Sebastian Kirppu gemensam sak!!! Herkele heller. Är ett skifte dömt sv miljömuppar så borde ersättning stå av stat till slutdatum obrukbartid. Alltså ersättning i minst två generationer framåt ekonomiskt och under dessa få prova om inte ngn svamp eller fauna flyttar sig eller kan transplanteras till annans mark. . Helst vill jag bara dit med roundup typ nu så det blir slut på eländet. Svampar. Liksom….

Kirppu svarar Johanna:
Johanna Olausson, jo gemensam sak – vi lever alla på denna planet tillsammans och för att det ska bli så bra som möjligt för alla så måste vi göra det till en gemensam sak. Jag trodde att du med ditt miljöengagemang insåg att naturen som ett levande ekosystem är viktigt för vår civilisation och våra kommande generationer, särskilt nu i dessa klimatförändringstider vilka redan börjat visa sig. Förstörda mangroveskogar kring kusterna vid ekvatorn gör att översvämningarna blir kraftigare vid regn och erosionen av land större. Vad får oss svenskar att tro att vårt skogsekosystem inte är minst lika viktigt att bevara för att naturen ska kunna anpassa sig till ett förändrat klimat? Svampar t ex gör att skogens träd växer bättre då ett flertal av marksvamparna lever i symbios med växter och träd i skogen och dessa hjälper varandra med t ex näringsupptag och vattentillgång. När vi i Sverige brukar skogen som vi gör så förstör vi dessa förbindelser mellan naturens olika livsformer. På tal om svamp, kommer du ihåg de stora angreppen av Gremmeniella (en svamp som lever på tall) här i Värmland under tidigt 2000-tal så var det framför allt de planterade tallskogarna som dog av angreppen medan de naturligt föryngrade skogarna som hade en större genetisk variation av trädindivider klarade sig mycket bättre. Det finns massor av bevis på att det skogsbruk som bedrivs idag inte är vare sig ekologiskt hållbart eller klimatvänligt.
Skulle man förändra skogsbruket till ett mer natur- och miljöanpassat skogsbruk skulle vi kunna tjäna pengar på skogsbruk samtidigt som vi kunde bevara mer av skogens mångfald. Men vi behöver samtidigt bevara minst 17% av den produktiva skogen eftersom vi skrivit under FN-avtalet i Nagoya som gäller för alla världens länder. Forskarna säger minst 20% skyddad skog men då måste de resterande 80% av skogen brukas på ett mer miljövänligt sätt annars räcker inte de 20% som miniminivå.

Eva Christina Svensson kommenterar:
Skogen är en långsamt växande ”gröda” som vi planterat och skött, ofta i flera generationer, för att slutligen skörda när den är mogen. Vi har investerat både pengar och arbete och det ska banne mig ingen skrivbordsarbetare ta ifrån oss. Skogen är ingen park för allmänheten. Den är vår genom arv, förvärv och hårt långsiktigt arbete.
Jag har full förståelse för att vi ska vara rädda om den biologiska mångfalden. Men den hade inte funnits utan det agrara brukandet av jord och skog. Inte på samma sätt i varje fall.

Kirppu svarar Eva Christina:
Nu är det ju så att biologisk mångfald finns på grund av att naturen finns. Den fanns där före vi människor började bruka jorden och skogen. Viss mångfald har vi hjälpt på traven, t ex ängs- och hagmarkens blommande växter. Men skogens mångfald har vi inte hjälpt på traven, särskilt inte på det sätt vi brukat skogen de sista 60 åren där kalhyggesskogsbruk med efterföljande plantering med växtförädlade plantor av gran eller tall.
Så om du har full förståelse för att vi ska vara rädda om den biologiska mångfalden tycker jag du ska lita på de myndigheter vi har när det gäller kunskapen om skogsekosystemet och den mångfald som är knuten till det.
Det vore ju mycket bättre om markägare och naturvårdare gjorde gemensam sak i att driva på högre anslag till bevarande av biologisk mångfald och även få till en naturvårdsavgift från skogsnäringen så att pengarna går tillbaka till markägarna när skog måste skyddas för det allmännas intresse.

Björn Wilhelm Andersson kommenterar:
Sebastian Kirppu ja det går bra att köra över enskilda skogsägare men när kommun/länsstyrelse vill bygga en väg/industri/flygplats osv då är det bara att sopa bort allt som finns!!!

Eva Christina svarar:
Jag undrar vems ärende du företräder. Verkar inte vara skogsägarnas i varje fall. Skog som sådan har inte funnits såvärst länge i vårt land. För 5000 år sedan stod fortfarande stora delar av landet 30 m eller mer under vatten. Isen smälte bort och den nedtryckta landmassan höjer sig fortfarande olika beroende på var i landet vi befinner oss. Den flora och fauna vi ser idag är inte heller så värst gammal. Den är ständigt i förändring. I de områden man avsatt för Nationalparker har man sett att vissa arter dör ut när skogen inte alls brukas. Precis som i hag- och ängsmarker när djuren inte längre betar där och de växer igen. Om staten ska agera ”herre” och beslutar att en markägare inte får bruka sin skog, så måste staten ta sitt ansvar och ersätta skogsägaren med ett belopp som motsvarar avkastningen av skogen. Att konfiskera skog utan ersättning är inte acceptabelt.

Hans Thunberg kommenterar:

Sebastian Kirppu här har tagits upp kalhyggen för över 100 år sedan och i princip all skog är brukad på olika sätt mer eller mindre radikala, (västsverige) det är det som format det vi har idag. ju mer areal som undantas från brukande desto större tryck och likriktning blir det på ”produktionsdelen” då blir det bara två skogstyper kvar, en obrukad som på sikt blir väldigt ensartad med viss lokal variation och en produktionsskog.

Kirppu svarar Hans:

Hans Thunberg, jag håller med om din farhåga om att vi kommer ha ett skogslandskap som antingen är skyddad natur eller virkesåker och det dystra är att vi mer eller mindre redan är där. Den så kallade ”bondskogen” existerar knappt längre. Skogarna som brukades extensivt av markägaren som plockade enstaka träd då å då i sin skog. Denna typ av skogsbruk borde få större chans att få förekomma men så blir det inte eftersom väldigt få skogsägare numera är självverksamma. All avverkning sker med hjälp av entreprenörer som jobbar åt skogsbolagen som köper virket och därmed blir det skit av allt. Tänk om skogsägarna istället för att kasta skit på naturvården ställde krav på skogsbolaget och entreprenören att bedriva ett extensivt plockhuggningsskogsbruk utan markskador och utan kalhyggen. Arter som klarar av denna typ av skogsbruk skulle kunna finnas kvar i vårt skogslandskap utan att behöva skydda skogen från brukande, t ex vissa arter av småfåglar, marksvampar, hänglavar osv. Men arter knutna till den döda vedens ekologi kan inte överleva i skogar som brukas i det långa loppet eftersom mängden död ved är alldeles för liten. Därför måste vi skydda skog för dessa arter också.
Jag hade gärna sett att istället för att bedriva ett industriellt storskaligt skogsbruk med växtförädlade plantor å kalhyggen brukade skogen så att man tar av räntan från skogen men inte förbrukar själva ekosystemet. Det måste gå att bedriva sådant skogsbruk idag också. Vi har ju gjort det förr.

Eva Christina svarar:

Under andra hälften av 1800-talet var det så dåligt med skog i mina trakter att det knappt fanns till vedbrand. Det fanns just inget annat sätt att värma upp husen och till matlagning. I städerna användes kol, men inte hos allmogen på landsbygden.
Skogen hade huggits för att användas i gruvorna och vid järnframställning. Sedan började man så skog. Fröklängor fanns lite varstans. Främst fur. Men även gran i viss utsträckning. Så det finns knappt inga gamla skogar. Endast i oländiga områden där det var väldigt svårt att avverka och köra ut med häst. Makens morfar som var född 1893 berättade om att han varit med och kört ut de första gallringarna och att de blädade noggrant för att de träd som stod kvar skulle få maximal möjlighet att växa till.

Kirppu svarar Eva Christina:

Samtidigt måste man se på skogen ur ett helhetsperspektiv Eva Christina Svensson. Visst finns det områden i vårt avlånga land som haft ett mer långvarigt och hårt skogsbruk än andra men aldrig någonsin har skogsbruket varit så förödande som det är numera när det gäller just negativ påverkan på skogsekosystemet och biologisk mångfald. Det industrialiserade storskogsbruket som använts sedan 60 år tillbaka har totalförändrat det svenska skogslandskapet från att ha varit ett skogslandskap till att idag domineras av en virkesåker, skapad av människan för människan men utan hänsyn till biologisk mångfald. Det dystra är att fortfarande idag hugger vi gamla skogar med höga biologiska värden fast våra miljömål säger att vi ska bevara biologisk mångfald och levande skogar. Det finns även miljöcertifieringsregler som säger att sådana biologiskt rika skogar inte får avverkas men trots detta huggs sådana skogar ner.
Jag hade gärna sett att vi kan nå de demokratiskt beslutade miljömålen samtidigt som vi kan bruka skogen på ett mer hänsynsfullt sätt gällande skogsekosystemet och dess invånare.

Eva Christina svarar:

Att ge sig på enskilda skogsägare med förbud och pålagor är inte särskilt demokratiskt. Det straffar den enskilde på ett sätt som inte är acceptabelt. Om staten skulle bestämma att någon som sparat i fonder inte får ta ut sina sparade och förvaltade medel på grund av att det skulle skada svensk ekonomi och tillväxt så skulle det nog bli ett ramaskri. Men när någon vill ta ut sitt sparade kapital som stått på tillväxt i skogen så anser staten och en hel del andra förståsigpåare att det är omöjligt. Det är skrämmande hur man behandlar andra medborgare. Man tar på sig ett överförmyndarskap och beslutar att skogsägaren inte har rätt att ta ut sitt eget ägandes kapital.
Jag är medveten om att vissa stora skogsägare, stat, kyrka, tex tar stora avverkningar men man behöver bara ta en flygtur över vårt land så inser man att det finns otroligt mycket skog.
Så jag är inte rädd för att skogen ska försvinna. Med dess växt och djurliv.
Det finns annat att oroa sig för när det gäller naturen än att skogsbruket ska förstöra naturvärden.
Men bönderna är nog snart slagna till slant och då behöver vissa inte längre bekymra sig.
Jag inser också att de som inte äger skog och jord verkar ha mest att säga om hur vi, som har satsat hela livet i flera generationer på att förvalta jord och skog, ska få lov att ta ut vårt hopsparade kapital.

Kirppu svarar Eva Christina:

Eva Christina, det finns inte särskilt mycket skog i vårt land längre. Det finns en herrans massa virkesåkrar med planterade granar eller tallar på. Det är inte skog lika lite som veteåkern är en äng med sin enorma mångfald av blommor och insekter. Om du jämför mångfalden i det du kallar skog, det vill säga virkesåkern, med mångfalden i det som är skog, det vill säga den gamla naturskogen, så är det två vitt skilda ekosystem. Den gamla naturskogen är ett levande ekosystem där sällsynta och specialiserade arter kan leva på grund av att naturen skapat rätt förutsättningar för biologisk mångfald där. Virkesåkern är ett dött ekosystem när det gäller skog eftersom träden i en virkesåker inte är till för något annat än att kalhuggas, fraktas bort till massafabriken eller sågverket för en summa pengar till markägaren. Detta ska ske vid vart 60:e till 80:e år enligt den svenska skogsbruksmodellen (http://www.atl.nu/…/forskare-kritiska-till-svenska…). Som du förhoppningsvis förstår så kommer det bli svårt för skogens mångfald av djur och växter att kunna leva i en miljö där skogen aldrig får bli äldre än 60-80 år.
http://www.naturvardsverket.se/…/Biologisk-mangfald/
Men om du har andra vetenskapliga belägg för att det inte är någon fara med att bedriva skogsbruk som vi gör i Sverige så får du gärna länka till dessa.
Däremot har du rätt i att det finns mycket annat att oroa sig för när det gäller miljön, vi måste konsumera mindre, vi måste äta mer vegetariskt, vi måste sluta resa i onödan osv. Men det är den biologiska mångfalden och ett fungerande ekosystem som är vår planets viktigaste funktion om vi ska kunna klara av att anpassa oss till de klimatförändringar som redan börjat visa sig. Den svenska skogens ekosystem är i oerhört dåligt tillstånd på grund av de sista 60 åren av kalhyggesskogsbruk.
Angående din kommentar om att de stora skogsägarna tar stora avverkningar så är det samtidigt så att de stora miljöcertifierade skogsägarna tar större miljöhänsyn än de små privata skogsägarna. Men det dystra är att de allra flesta skogsägare i Sverige hugger fortfarande biologiskt värdefulla och skyddsvärda skogar trots att de tagit på sig ett sektorsansvar att inte avverka sådana skogar.

LRF kommenterar ett tidigare inlägg av Kirppu:

Sebastian, vad gäller din senare kommentar om huruvida en naturvårdsavgift drabbar skogsägarna eller ej om den tas ut i industriledet är den så okunnig att den är svår att bemöta. Men, som försök, så här är det: I den riktiga världen, där man inte kan önskedrömma i en biodiversitetsbubbla, har råvaror ett värde som sätts utifrån hur vanliga människor i slutändan värderar de produkter som slutligen skapas av råvarorna. Går man in i den kedjan och tar ut en avgift minskar värdet och den minskningen rör sig bakåt i värdekedjan ända till råvaran (skogen) oavsett var i kedjan avgiften tas ut. Det uppstår inga pengar ur inget som en sådan avgift kan betalas med även om du verkar tro det.

Carina Larsson Hallen kommenterar:

Men ni kan ju fan inte föreslå att folk ska ta lån för att klara sig,ni är ju fan inte kloka.Ni sitter oftas i en lägenhet i stan,å så ska ni bedöma hur det är i landsbygden Jo tjena.

Kirppu svarar LRF och Carina Larsson Hallen:

Hur vill LRF Västra Sverige att vi ska leva upp till miljömålen i så fall? Hur menar du med okunnig? Är det inte så att i den riktiga världen kan miljöcertifierat skogsbruk ta ut högre priser på sin råvara? Då detta fungerar i den riktiga världen torde även en naturvårdsavgift kunna fungera i den riktiga världen. Eftersom certifierat virke ger nånstans mellan 10-20 kr mer per kubikmeter till skogsägaren torde det inte vara några problem att lägga en avgift per kubik som en naturvårdsavgift och dessa pengar går till att stärka anslagen för skydd av biologiskt värdefull skog. Som det är nu så tjänar ju miljöcertifierade skogsägare på att ha en miljöstämpel på virket trots att både nyckelbiotoper och andra biologiskt värdefulla skogar avverkas fast så inte ska ske enligt certifieringsreglerna. Så det intressanta i detta fall är ju att det på så sätt faktiskt uppstår pengar ur inget då miljöstämpeln hamnar på virket även om skogsägaren och skogsbolaget bryter mot certifieringen. Hur kan det komma sig att dessa pengar kan komma ur intet? Samtidigt blir man ju lite konfunderad över att LRF Västra Sverige så ogärna vill ha en naturvårdsavgift som skulle kunna gynna de skogsägare som har stora delar nyckelbiotop på sina marker t ex. Skogsägarna med LRF i spetsen borde väl tilltalas av att se miljömålen nås och att vi alla delar på kostnaden?

Carina Larsson Hallen, om det är mig du adresserar med din kommentar så bor jag i en by med 8 invånare, 3 mil till närmsta affär och jag vet precis hur det är på landsbygden. Men trots att jag bor där på landsbygden är jag inte beredd att offra vårt skogsekosystem eftersom det i skogen även finns djur och växter som har lika stor rättighet som mig att leva på denna planet. Jag vet också att ett fungerande skogsekosystem är bättre på att anpassa sig till klimatförändringarna än en planterad virkesåker av gran eller tall. Sen har vårt samhälle också demokratiskt beslutat att vi ska ta hänsyn till vår planets miljö. Därför bör vi vara noggranna med att se till att inte förstöra vår natur.

Henrik Hoffström kommenterar:

Det finns ersättningsformer för nyckelbiotoper. Finns det något om det här ärendet från någon seriös källa?

LRF svarar Henrik:

Ja Henrik Hoffström, det vore det enda rimliga att det vore så som du påstår. Tyvärr har du dock fel och den drabbade markägaren har därför tvingats till domstol för att hävda sin rätt.

Henrik svarar LRF

Som sagt, jag efterlyser en beskrivning av det här från en mindre tendensiös källa.

LRF svarar Henrik:

Håll inte andan medan du väntar på att någon ska bekräfta ditt påstående!

Bengt Karlsson kommenterar:

Finns nyckelbiotoper sedan 10 talet år, inte en enda en har fått någon ersättning än häromkring

Kirppu kommenterar:
Nyckelbiotoper är inte skyddade enligt lag. Dessa kan avverkningsanmälas och huggas om man nu inte är miljöcertifierad eller om staten inte har råd att lösa in dem som biotopskydd eller naturreservat. Så bara för att man har en nyckelbiotop på sin mark betyder inte det att man ska få ersättning. Det är när man avverkningsanmäler nyckelbiotopen som ersättningsreglerna sätter in men som sagt beroende på andra omständigheter så som miljöcertifiering eller storleken på anslagen i statens budget så kan nyckelbiotopen skyddas/ersättas eller inte.

LRF svarar:

Det måste tänkas om och nytt om nyckelbiotoperna.

Allt började med att dåvarande Skogsvårdsstyrelsen 1990 insåg att den behövde kunna hålla reda på de skogsbiotoper som var biologiskt värdefulla. Allt för att i förlängningen kunna prioritera samhällets skyddsambitioner så att insatser gjordes på rätt ställen. Ett system för detta saknades och därför skapades – likt en post it-lapp på skogsstyrelsens gemensamma bild- skärmskant – begreppet nyckelbiotoper. En god ambition måste erkännas, miljöarbetet i skogen är sannerligen i behov av ett fungerande underlag för prioriteringar så att slump och godtycklighet kan undvikas!
Var står vi då nu när drygt 25 år gått?

Jo, inför problemet att områden hela tiden läggs till listan men i praktiken inga områden tas bort och en bortre gräns för detta saknas. I takt med att 1993 års skogsvårdslag får fullt genomslag kommer succesivt i princip all skogsmark vara nyckelbiotop. Att systemet ännu inte löpt amok, beror på att inventeringsverksamheten är lågt prioriterad just nu men systematiken är i bokstavlig mening Alltid mer, aldrig nog.

Nyckelbiotoperna ges steg för steg en allt större rättsverkan. Nyckelbiotoper har utvecklats från att vara Skogsstyrelsens interna arbetsmaterial till att, med retroaktiv verkan, bland annat kopplats till en samrådsskyldighet som inte gäller andra skogar och normglidning fortgår. Idag ser vi företrädare för Skogsstyrelsen uttala att ”målet är att nyckelbiotoper ska undantas från skogsbruk”, ett påstående som saknar täckning i lag.
Dessutom brister rättssäkerheten kraftigt. Trots att en nyckelbiotop medför rättsverkan saknas exempelvis rätt att överklaga och företrädare för Skogsstyrelsen befäster detta läge genom att ange att begreppet ”ägs” av Skogsstyrelsen och att det ”får omgivningen förhålla sig till”.

Nyckelbiotopssystemet är dessutom helt blint för hur enskilda skogsägare berörs. En enskild skogsägare kan få all sin mark klassad som nyckelbiotop trots att all den övriga skogspoli- tiken vilar på grundvalen att ansvaret ska fördelas så att ingen enskild drabbas oskäligt.
Priset på utvecklingen sedan 1990 är att nyckelbiotoperna slutat vara ett fungerande prioriteringsunderlag för miljöarbetet i skogen! Synd eftersom alla parter i frågan är överens om att ett sådant behövs.
Därför måste Skogsstyrelsen omedelbart ersätta det nuvarande systemet med nyckelbiotoper med ett nytt.
LRF Västra Götalands krav på ett nytt system är att arealerna på vilka brukandet försvåras för skogsägaren, står i relation till samhällets skyddsambitioner. Systemet måste dessutom vara rättssäkert och får inte, som idag, fungera som en informell skyddsform. Då har vi fått tillbaka ett fungerande prioriteringsverktyg för miljöarbetet i skogen!

Kirppu svarar LRF:

Menar LRF Västra Sverige att den andel av den svenska skogen som är nyckelbiotop (handlar om ca 2%) är för stor?
Menar LRF Västra Sverige att de mål som forskarna beräknat behövs för att nå demokratiskt beslutade miljömål (20%) är för mycket?
Vill LRF Västra Sverige att vi ska nå de miljömål som beslutats? Hur ska vi nå dem i så fall?
Har LRF Västra Sverige en mer vetenskapligt grundad kunskap om detta än forskningen?
Jag tycker LRF Västra Sverige bör rådfråga Skogsstyrelsen om hur många nyckelbiotoper som tagits bort eller avverkats av skogsägare genom åren och hur många nyckelbiotoper kommit till. Då får ni svar på era funderingar.
Att ni istället för att fråga myndigheten driver tesen att nyckelbiotoper aldrig tas bort eller att, som ni i kommentaren här ovan hävdar, all skogsmark kommer bli nyckelbiotop är verkligen att sänka debatten till sandlådenivån.
Ni kommenterade mig tidigare här om att leva i verkligheten, ta er en funderare på vad verkligheten är för något. Lever man i verkligheten vet man att inte all skog blir nyckelbiotop. Lever man i verkligheten visar det sig att de befintliga nyckelbiotoperna inte ens dominerar arealen skogsmark utan det gör de planterade ungskogarna av tall eller gran. Till och med arealen contortatallplantage (ca 600 000 hektar) är större än arealen nyckelbiotop som endast utgör omkring 1% av skogsmarksarealen i vårt land (ca 230 000 hektar).
Vakna upp och håll er till fakta är ni snälla. Det är dumt att fara med osanning och pådyvla människor falska fakta för att hetsa fram skepticism gentemot demokratiskt beslutade miljömål.

LRF svarar Kirppu:

Sebastian, återigen åsidosätter du helt aspekten om den enskildes grundlagsenliga rätt till sin egendom och en rättssäker hantering i dessa frågor…

Kirppu svarar LRF:

Nä det gör jag inte och jag förnekar inte att markägaren ska få betalt om skogen ska bevaras som naturreservat, biotopskydd eller nationalpark. Däremot om markägaren är miljöcertifierad så ska denne inte hugga skyddsvärda skogar så kallade nyckelbiotoper. Inte heller skogsbolag som är miljöcertifierade ska få hugga nyckelbiotoper sådana är reglerna. Så jag åsidosätter inget.
Det är LRF Västra Sverige (eller du/ni som skriver i deras namn) som struntar i alla andra regler än det som passar ert särintresse. Och att ni då gör det genom att försöka pådyvla era läsare förljugna sanningar, som jag i tidigare kommentar beskrev, känns inte särskilt seriöst.

Hela vårt samhälle bygger på att vi ska fungera tillsammans där både rättigheter och skyldigheter gäller oss alla. Varför LRF Västra Sverige bara lägger all energi på en enda fråga, äganderätten, begriper jag inte. Det finns en massa andra lagar, regler, politiska beslut, miljöåtaganden osv som också måste tas i anspråk men alla dessa struntar LRF Västra Sverige i när ni debatterar om skog och biologisk mångfald. Ni borde börja hålla er till vetenskapliga fakta i ert sätt att debattera annars blir det ju bara löjligt, som någon slags pajkastning.
Nu kan väl LRF Västra Sverige svara på mina frågor istället, jag upprepar dem här återigen:
– Menar LRF Västra Sverige att den andel av den svenska skogen som är nyckelbiotop (handlar om ca 1-2%) är för stor?
– Menar LRF Västra Sverige att de mål som forskarna beräknat behövs för att nå demokratiskt beslutade miljömål (20%) är för mycket?
– Vill LRF Västra Sverige att vi ska nå de miljömål som beslutats? Hur ska vi nå dem i så fall och har LRF Västra Sverige en mer vetenskapligt grundad kunskap om detta än forskningen?

LRF svarar igen:

LRF Västra Sverige anser, vilket framgår av tidigare inlägg, att nyckelbiotopsystemet inte längre är en fungerande prioriteringsgrund för naturvårdsarbetet i skogen, att det är en brist att systemet inte har någon inbygd avgränsning eller avvägning, att systemet är rättsvidrigt och blint för hur enskilda drabbas. Att de demokratiskt beslutade skyddsbehovet skulle vara 20% av marken är din konstruktion. Miljömålen är demokratiskt beslutade och de 20% du hänvisar till härledda från annat håll och inte oomstridda! Och, återigen, miljömålen ska nås på ett sätt som är förenligt med grundlagen och då ska markägaren ersättas av samhället för sina förluster. I det fall som denna tråd har sitt ursprung i har vi ett ärende där staten, åberopande artskyddsförordningen, vill smita från sitt ansvar och det är såklart alldeles oacceptabelt. Denna gång har vansinnet kryddats med att Länsstyrelsen i Värmland resonerar på ett hårresande och ovidkommande sätt. Där har du frågan i LRF Västra Sveriges perspektiv!

Kirppu svarar LRF:

Något vansinne är det inte om man läser domen. Den följer EU-lagstiftningen å den är vi bundna till. Vi har ju i demokratisk ordning röstat för att vara med i denna union. Vilket givetvis har sina baksidor men även framsidor (som t ex stora bidrag till jordbruket i Sverige)
Så LRF Västra Sverige har alltså en bättre kunskap än vetenskapen gällande vad som krävs för att leva upp till demokratiskt beslutade miljömål? Jag vill gärna se dessa faktaunderlag i så fall. Tycker LRF Västra Sverige att äganderätten är viktigare än planetens och civilisationens framtid?
Om ni verkligen är intresserade av att se till att miljömålen skall nås borde ni tillsammans med mig och andra naturvårdare skriva en debattartikel där vi påtalar vikten av att höja anslagen för skydd av våra skogar. På det sättet kan vi nå miljömålen samtidigt som markägarna kan få betalt för de skogar som tas i anspråk, utöver certifieringsreglernas redan skyddade delar ,för att bli naturreservat. För om det för er del handlar om pengar så är det just det vi skulle kunna göra gemensam sak på. Ställa krav på riksdagen och regeringen att höja anslagen. Skulle ni kunna tänka er att göra en sådan sak för miljöns och äganderättens skull?