SNF Debatt: – Dags för timeout i vargjakten

En omfattande licensjakt innebär ett betydligt större hot än skyddsjakt mot den sårbara vargstammen och rimmar illa med svensk lagstiftning och EU:s regelverk.
Det skriver Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl och miljöjurist Oscar Alarik i dag på Svenska Dagbladets Brännpunkt.
I dag fredag kommer de län som har för avsikt att jaga varg i vinter med detaljerade uppgifter om vilka revir som berörs.

Värmländsk vargvalp

Värmländsk vargvalp

I januari nästa år planerar regeringen för den största vargjakten i modern tid, jakt på upp till 100 vargar. Både EU-kommissionen och svenska domstolar har kritiserat licensjakten skarpt – senast kammarrätten i en dom för två veckor sedan.

Det är nu dags för en timeout i licensjakten på varg. Vargarnas återkomst till den svenska naturen är en av de stora ekologiska händelserna det senaste seklet. Det är glädjande efter alla dystra besked om vikande biologisk mångfald och allt längre listor på hotade arter.

Vargarna påverkar bland annat sammansättningen av älgstammen genom att i högre grad fälla djur i sämre kondition. Vargarna påverkar betesmönster hos bytesdjuren och lämnar rester efter slagna byten i skogen, vilket i sin tur är viktigt för andra djur. Det stärker den biologiska mångfalden. Vargen är en viktig art som saknats.

Självklart medför också vargarnas återkomst bekymmer, det rör ju sig trots allt om ett stort rovdjur. Ett vargangrepp kan vara mycket tungt för den som drabbas. Att komma ut i hagen på morgonen för att utfodra tackorna och hitta hälften av dem rivna av varg skulle inte lämna ens den mest förhärdade oberörd. Den som inte förstår att varje sådan händelse kan innebära djup känsla av sorg och maktlöshet för dem som drabbas bör hålla sig borta från debatten. Vi bryr oss om våra tamdjur.

Skadorna är allvarliga, men något som sällan nämns i debatten är att de är begränsade. Förra året dödades 341 får av varg. Detta motsvarar mindre än en promille av det svenska lantbrukets cirka 600 000 får. Den senaste statistiken tyder dessutom på att angreppen stabiliserat sig på ungefär samma nivå, trots en tillväxt i vargstammen. Det tyder i sin tur på att insatserna med rovdjursstängsel fungerar – och att det behövs mer medel till stängsel för att skydda tamdjur.

Samma bild framträder när det gäller hundangreppen; förra året dödades 15 hundar av varg, 14 skadades. Det är ytterst beklagligt, men bör ändå jämföras med försäkringsbolaget Agrias uppgift om att 521 hundar skadades eller dödades i trafiken. Samma år skadades eller dödades 24 hundar av vådaskott och 152 skadades eller dödades av vildsvin. Agria försäkrar cirka 40 procent av hundarna i landet.

Även om vargen alltså är ett mindre problem i sammanhanget, tycker Naturskyddsföreningen inte att djurägare stillatigande ska behöva se på när rovdjur biter ihjäl deras tamdjur. Därför är skyddsjakt i grunden bra, även om genetiskt värdefulla vargar måste sparas. Vår inställning är att det oftast är motiverat att skjuta bort problemvargar, eftersom det i allmänhet är några få djur som står för de flesta angreppen.

Licensjakt, däremot, sker utan att göra skillnad på vilka vargar som orsakat skador. En omfattande licensjakt innebär ett betydligt större hot än skyddsjakt mot den sårbara vargstammen och rimmar illa med svensk lagstiftning och EU:s regelverk. Vargstammen behöver växa till sig för att klara sjukdomar och andra slumpmässiga händelser. I en liten vargstam kan inaveln sprida sig snabbare.

Naturskyddsföreningen vill ge vargstammen några år i fred för att växa till. De två senaste licensjakterna har vi kunnat stoppa genom att dra besluten inför svensk domstol tillsammans med WWF och Rovdjursföreningen.

För två veckor sedan kom en viktig dom från kammarrätten, som underkände Alliansregeringens licensjakt på 16 vargar vintern 2013. Domen understryker att redan 16 vargar var för mycket. Uttalandena från Naturvårdsverket om att jaga upp till 100 vargar framstår som allt mer verklighetsfrämmande.

Efter valet hade den nya regeringen en chans att ställa sakerna till rätta. I stället valde man motsatt väg. Rätten att ordna en rekordstor licensjakt under tre år har nu flyttats till länsstyrelserna, vilket är problematiskt då det finns ett hårt tryck i varglänen på att göra sig kvitt stora delar av vargstammen.

Den nya ordningen innebär att dörren till prövning i domstolarna nu har stängts. Denna vinter kommer vargjakten med största sannolikhet inte kunna stoppas på rättslig väg, hur olaglig den än må vara. Detta har Europeiska kommissionen reagerat på och svenska regeringen riskerar nu att dras inför EU-domstolen.

Vårt sista hopp är att regeringen och landshövdingarna i varglänen tar sitt förnuft till fånga och inte använder utrymmet på 100 vargar till jakt, utan låter stammen växa till. Ta timeout i licensjakten. Det behövs för att hitta en väg ut ur den politiska och rättsliga härdsmälta som det faktiskt innebär att ordna massjakt efter en hotad art.

Vargen har kommit tillbaka till Sverige. Att inte låta den vara kvar vore ett monumentalt svek. Inte bara mot vargen utan också mot den breda majoritet hos befolkningen som vill låta den stanna här.

Johanna Sandahl
Naturskyddsföreningens ordförande

Oscar Alarik
Naturskyddsföreningens miljöjurist

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *